Vatten

Denna kria kommer att handla
om vatten.
Och om temperatur.

Vårt förhållande till de två storheterna
och dess påverkan på våra liv
och vår vardag.

Han, den där Celsius hittade på
att vår temperaturskala
ska ha vattnets kokpunkt och fryspunkt
som skalans två referenspunkter.
Med Linnés hjälp blev skalan vänd
så att Noll satte vid vattens fryspunkt.

Inget märkvärdigt med det.

Men där kliver dessutom fysiken in.
Vatten har den egenskapen
att det byter fysisk tillstånd
när det fryser, från flytande till fast.

Det som ena dagen är friskt, livgivande regn
blir nästa dag snöfall.
Täcker marken, gör vägar oframkomliga
promenad till Konsum ett äventyr
och snögubbstillverkningen
en kreativ upptäcktsfärd
och ger drömmen om Vasaloppet
ny fart.

Nu är det ju så att vi,
i det här landet
dessutom har årstider.

Vilket innebär,
med eller utan SMHIs inblandning
att vi har, i princip,
Noll eller under Noll
som förhärskande utomhustemperatur
halva året.

Ena dagen under noll och
vit snö som lyser upp i vintermörkret.

Nästa dag över Noll
och det vita är inte längre vitt och fluffigt
utan slabbigt och modigt.

SMHI slår ut med händerna
och säger det kommer mer kyla.
Som för att uppmuntra.

Men de har rätt för slabbet blir
istället ispansar.
En förrädisk skridskobana,
utan skridskor inblandade.

De enda som gläds
är skoförsäljarna:
skor med broddar går som …

Och vi övar alla på
den fantastiska gångstilen
pingvingång.

Och så håller det på.

Temperaturen åker
upp och ner runt nollan
och vi halkar runt eller omkull
och bläddra desperat i almanackan

Hur lång är det kvar?
När kommer slutet på eländet?
Han Celsius hade vattnets kokpunkt
och fryspunkt som referensvärden.

Tänkt om vi kunde införa
motsvarande referenspunkter
i almanackan:
Fara och Faran över

Nu är det som värst
och en månad kvar till vårdagjämning.
Håll ut och till dess:
lägg champagnen på kylning.

Men ej så lågt som Noll.

Q