/

GooseBumps
Hoppas alla har fått uppleva det;
sensationen när mikrohåren på armarna
reser sig i stram givakt.
Ibland t o m i nacken och på ryggen.
När man hör en sång, ett musikstycke
eller upplever ett framträdande.

Märkligt;
men än märkligare är
att det kan hända
även om man INTE ENS GILLAR LÅTEN.

Jag har dryftat fenomenet med en av mina
amerikanska musikdomarvänner,
och hon hävdade att, jo
det är en rent fysisk reaktion hos kroppen.
Utan förbindelse med något
bedömnings- eller värderingssystem
i hjärnan.

Vad kan det då vara som triggar?

Vi som sysslar med övertonsporten
hävdar kanske att det är
när det klingar rent och övertonsrikt.

Men det gör det ju på många rep
utan att det händer:
Således måste någon mer komponent
vara närvarande.
Något subtil som uppfattas
utan inblandning
av hjärnvindlingar?

Känsla? Äkthet? Själ?

Din gissning är lika bra som min.

Själv har jag mina egna funderingar.
Jag har Sveriges, troligen känsligaste
och löjligaste tårkanaler.
Som jag tror är stark besläktade
med den nerv som skapar gåshud.
När det är bra, äkta
och från hjärtat så börjar dom…

Jag anar ett område
för beteendeforskare.

Fast å andra sidan,
inte f-n blir vi gladare
av att få veta varför
så länge vi får våra
Goose-Bump-Moments

Q