ÅNGRA

I detta svarta moln
finns det mycket att begrunda.

Ångest är ett begrepp
som bäst hanteras
av sjukvårdskunniga.
Jag kan bara beklaga
de som lider av det
och istället orda om Ångra.

Som pedagog
tar vi nomenklaturen först:
Man kan ångra sånt man gjort
Och man kan ångra sånt
man inte gjort.

Hänger du med?

På en av våra dagliga promenadslingor
passerar vi en bänk.
En helt vanlig parkbänk
vid en kommunal promenadväg.

Trots att det nu är år sedan
så dyker samma tanke upp.

Det var här vi mötte pojken.

Inget märkvärdigt med det.
Vi möter massor med folk
på våra promenader.

Det var en helt vanlig grabb,
spenslig, typ 10-12år.
alldagligt klädd.
En vanlig grabb helt enkelt.

Men, han var uppenbart ledsen.

Gick med dröjande steg och nedböjt huvud
torkade sig förstulet i ansiktet.
Var det tårar?
Var han så ledsen 
att han grät?

Vi saktade våra steg
och tog in bilden.

Men gjorde ingenting.

Det var hela poängen: 
vi gjorde ingenting.
Och det ångrar vi båda.

Vad hade det kostat att kliva ur
den vardagliga komfortzonen
och fånga in pojken
och frågat hur han mår?
Hur det var fatt?

I värsta fall blivit avsnästa.
I bästa fall kunnat trösta
och göra skillnad.

Jag vill hoppas att jag blivit bättre 
sedan dess
på att bryta sociala tabun
och våga tilltala ’vilt främmande’ människor
när något i bilden skaver.

Den andra sidan av samma mynt
är allt det man ångrar att man gjort.

Alla dumma tilltag
alla korkade uttalanden
alla förflugna ord.

Alla man sårat.
Alla förtroenden man svikit.

Man kan inte göra gjort ogjort.

Tyvärr lär man sig inte heller
av alla sina misstag
men några dumheter
behöver man ju inte upprepa.

För helt rationell
kommer jag aldrig att bli.
Och det ångrar jag inte

Q