HOPPET

’Det finns alltid hopp’ säger man.
There is always hope.
Som något slags tröst eller
ett försök att släta över den förtvivlan
och hopplöshet man känner. Men är det så?
Finns det alltid hopp?
Eller är det bara något slags halmstrå att klamra sig fast vid.

Men hur vi än hoppas finns det en sak
som inte ändrar sig: Döden
Demokratiskt drabbar den oss alla,
oavsett vad vi tycker och tror.
Och Hoppas.
Där är det slut.

Evigt liv då?
Några av de centrala religionerna påstår att det finns,
men kanske då i en annan form av liv än som vi känner det nu.
Där kan man ju i så fall hoppas.
Tanken på döden är skrämmande.
Att stå inför ett oundgänglig och totalt avslut.
Var detta allt?
Blev det inte mer?
Vad har jag kvar på min bucket list?
Vad kan jag hinna med av det?
Jag hoppas att…

Nej stopp där, det var där vi började;
att det alltid finns hopp.
Fuck it. NU, däremot, har man alltid med sig,
liksom HÄR.
Som Magnus och Brasse i Fem myror.
HÄR och NU rules
tills HOPE tar slut.
Så sluta hoppas,
Carpe jävla Diem.
AMEN