Deppigt inlägg. Melodi ’Fattig Bonndräng.’

Jag är fattig pansjo
men jag lever ändå
dagar går och kommer
medan jag knogar på.
Käkar mina piller
och jag sköter min tarm
löser mina korsord
och jag håller mig varm.

Jag är skruttig pansjo
och jag slevar min fil
Men om det blitt lörda
vill jag helt byta stil
då så blir det hämtmat
om jag orkar gå ut
eller bara pizza
följt av lite rött tjut.

Snart så blir det söndag
vilket håller mig glad
tidning full med korsord
dödsannonser i rad
ännu några vänner
lagt upp näsan till sist
i min ålder vanligt
om än också rätt trist.

Så går hela veckan
alla dagar och år
Jag stapplar till min fotvård
varje gång som jag får.
Klappar mina barnbarn
slänger all gammal skit
förbereder sakta
att jag snart åker dit.

Dunkar då förvånad
uppå himmelens svit,
undrar fullt förklarligt
hur har jag hittat hit.
Var jag då förtvivlad
ledsen, vilsen och tvär;
inte kan väl Herren
godta lilla mej här.

Men då säger Herren:
Du får vänta ett tag,
vi har våra regler
och har fullt i vårt lag.
Därför gamle gubbe
får du vänta på tur
därför, lille snubbe
gå och tag dig en lur.

Och en stapplig pansjo
vacklar hemåt igen
inser med viss tvekan
att hans Gud är en vän,
gett mer tid att knoga
träffa vänner, okey,
skynda lille pansjo
snart får du säga hej.
Q