Brev

Det fanns en tid
då vi kommunicerad med brev.

Hoppas några av er fortfarande kommer ihåg:
Tankar, hälsningar, kärleksförklaringar
handskrivna på papper,
förpackade i ett kuvert
och överförda till det egna hemmet
av en underbetald trappsnigel
om det fanns ett kvitto
på att transporten var betald
fastslickat på sagda kuvert;
även kallat frimärke.

Denna distributionsform – och dess objekt –
var så uppskattad att många har dem kvar;
pappersbunden konversation
vars historia och innehåll är dyrgripar
så värda att bevara
att de förvaras buntvis,
ombundna
med ett rött sidenband.

En gammal skokartong
kunde upphöjas till arkiv
för gamla kärleksbudskap
eller kamratligt pladder över tid och rum.
Var och en med sin orsak
till att låta minnet av meningsutbytet
få leva kvar i sin fysiska form.

Och vad har vi nu?
email.

Email får ingen skokartong,
email luktar inte
(brev kunde t o m vara parfymerade)
email prasslar inte,
men kräver å andra sidan
kräver de inget frimärke
och snabbheten överglänser med råge
även de snabbaste trappsniglarna.

Men vad kommer de betyda
för vår historieskrivning?

Mitt dödsbo kommer definitivt få order om
radering av eventuellt lagrad mailkonversation.
Även om jag aldrig kommer bli intressant för
att ingå i någon historieskrivning.
Ni andra får tala för er själva.

Q