Dödsruna 
över ett barn

Han heter/hette Nicholas Dubois
men fick namnet Klas Duva.
Han var av börden vallon, dvs född i
fransktalande bergen i Belgien
men var egentligen ett fantasifoster
i min skalle.
Han var huvudpersonen i det som skulle bli
en berättelse om hans resa för att ta sig från
Belgien för att återförenas med sin far, mästersmeden,
i Sverige.
Resan var, i mitt huvud, en Nils Holgerssonresa genom
en liten del av Sverige, från tidig vår till juldagen.

Allt var utstakat, grundforskat och faktasamlat.
Ramstoryn var skriven och klar, inledningen var klar,
resan fram till Stockholm var klar och nedskriven.
Så långt allt gott och hoppfullt.

Sedan inträder barna mordet!

Jag är en stor vän av mina datoriserad hjälpmedel.
Jag är medskyldig till införandet av ordbehandling
på många av de byråer jag jobbat på 
under mina år som skrivare.
Jag har skrivit ett antal krior 
om det underbara att övergå från
hamrandet på skrivmaskin 
och korr på papper till 
den digitala världens luftiga lätthet.

Mindre har jag skrivit om frustrationen av 
att mista texter som dör när
appar och operativsystem uppgraderas 
och vägrar bli bakåtkompatibla.
Eller när andra digitala märkligheter händer 
man inte har kontroll och överblick över.

Nu hände det min påhittade son Klas Duva.

Hela delen där han strövar runt och upptäcker
1620-talets Stockholm, passerar Wasa före dess jungfrufärd,
påbörjar sin färd ut ur Stockholm och hans första anhalter
var nedskrivna och klara för redigering.

Borta.

Min skrivapp heter Scrivner och är suverän för sitt ändamål.
Gör automatiska backup under skrivprocessen.
Men nu hittar jag bara resan fram till Stockholm.
Letar förtvivlat i hela datorn efter feletiketterade filer
– men inget.
Borta. Dött. Begravet. Försvunnet.

Orkar jag skriva allt en gång till?
Återskapa det jag redan tänkt och skrivit ned?
Med samma glöd och hugskott 
som när man skapar nytt?
Tror inte det.

Så Klas Duva dog nog den sorgliga sotdöden hösten 2024.
Kanske på grund av en för hastig tangenttryckning,
kanske på grund av ofullkomligheten i en skrivapp.

För mig var han en spännande liten gosse
jag försökte lära lite om hur det var
i början av 1600-talet, på ett fartyg, i Stockholm, 
i bonde- och järnbrukssverige.
Jag hade gjort honom receptiv och skrivkunnig,
vilket skulle hjälp honom på has väg norrut.
Det som han just nu skulle lära sig var att göra bläck…
sånt där man använder för att skriva på papper,
där text kan finnas kvar för evigt.
Men då fanns inte klar kvar.

Ledsen Klas att; du inte fick fira jul
i Sverige med din pappa.

R I P.

Q